Jag börjar med att säga att vi är OK och att det inte finns någon anledning till oro just nu, regnet har mattats av och det känns som om det är lite ljusare, strömmen är tillbaka och leveranser med färskvaror har kommit igång.
Det har varit en hemsk vecka, för oss bara för att det varit så hejdlöst tråkigt, men framför allt för människorna här som har förlorat massor, många av butikerna ligger under vatten och har fått allt förstört. Byggnader har rasat och elen i byggnaderna ska vi bara inte prata om. Det ligger mycket arbete och pengar framför dessa stackars öbor.
När vi var för att kolla till hur det gick med Kims kostym så hade skräddaren fått simma till jobbet. Kamahl som vi berättat om tidigare försökte rädda varor i butiken, flytta allt som var stuvat efter golvet till ett högre plan. När de var klara med det stod vattnet så högt att det inte gick att öppna dörren. De fick slå ut ett fönster ovanför dörren och klättra upp på taket och sitta där hela natten.
Men ingen av dom klagar, bara berättar om kampen mot vädret. De ler, skojar och pratar som vanligt mitt i denna röra. Vilka människor 🙂
I går tog vi en promenad för att se hur det såg ut i vår närmaste omgivning. Just i vår bungalow by har vi inte märkt så mycket mer än vädret, stormen och strömavbrottet. Så när vi såg oss omkring så kan vi bara säga att vi bodde i alla fall på rätt ställe. Tror vår ”by” var den enda som klarade sig helt utan skador.
Ovan ser ni ett av hotellen som kollapsat. Marken under har spolats bort av regnvatten som letar sig ut till havet.
Efter att ha kollat efter stranden så gick vi vidare in till stan och där var läget ännu värre och då hade ändå en massa vatten redan runnit undan. På vägarna ser man nu båtar och jeepar, vanliga bilar tar sig inte fram här. Vi vadade ut här för att ta bilderna och det är lite läskigt. Vattnet är skitigt. Man ser inte vad man trampar på. Staden luktar starkt av sopor. Inget har ju trots allt fungerat på flera dagar. Det som var prydligt lagt i sopsäckar är utrivet av ”vildhundarna” som ständigt leter efter nåt ätbart. Det är till o med så vi har varit lite ängsliga för det här med maten. Här har inte funnits kylskåp eller frys heller, så är maten ätbar eller inte. Gissar att vi märker det snart 😀
På bilden med kvinnan med paraply så ser man de små marknadsbutikerna. Det som ser ut som garagedörrar är egentligen framsidan av butiken. Därinne ligger nästan alla varor nu under vatten. Här finns inga försäkringar som skyddar och ersätter vid förlust. Det är bara att bita ihop och kämpa vidare. En jättetragedi för denna underbara ö, och inte bara här föresten. I så gott som hela södra Thailand är det likadant.
Vi får hoppas att solen tittar fram och att allt torkar upp och livet kan fortsätta sin gilla gång.
Senaste kommentarer