Månad: april 2011

Hemma igen, åh vad jag längtar tillbaka till Thailand :(

Våra sista timmar på Long Beach Lodge kändes väldigt dystra. Vi gick en sväng till stan för att ta ut pengar till taxi och mat. På vägen till ATM automaten gick vi förbi vår favoritrestaurang Noori, ägaren såg oss och ville prata lite och bjuda på kaffe.
Han pratade lite om en studie av människor och beteende som han höll på med. Skulle skriva en bok. Han hade lite svårt för det leende folket i Thailand. Tyckte att det var konstigt att de alltid log även om all världens sorger och bekymmer hade drabbat dom. Fast det är ju så dom är och det är det som är så fantastiskt och ibland hjärtskärande. Man kan se att ögonen är sorgsna eller trötta fast munnen ler. Men det är ingen ide att hänga läpp, utan bara kämpa vidare. Så fungerar det här.

Vi behöll vårt rum ett par timmar extra för att hinna tvätta av oss innan flyget, och att ha nånstan att ha vår packning på. Vi bestämde med en taxichaufför på stan dagen innan att han skulle hämta upp oss kl 20.00 dagen därpå. Han kunde knappt inte ett ord engelska och man såg att han koncentrerade sig väldigt på att försöka förstå vad vi sa, fantastiskt nog dök han upp i exakt rätt tid och hjälpte oss att lasta in vårt bagage och tog oss sen på översvämmade och förstörda vägar till flygplatsen. Jag undrar verkligen hur det såg ut här för några dar sen när det var som värst.

Personalen på Long Beach bjöd på Watermelonshake och var med till taxin och vinkade av oss. Vi tackade för god service och fint boende. Både Kim och jag ville krama om dom men visste inte riktigt hur de skulle reagera på det så vi bugade på thailändskt vis. Jag kan varmt rekommendera alla att bo här om de är på Koh Samui och Chaweng beach. Så nära till allt. Bara några meter till havet. Bara några meter till restaurangen.  Det var lugnt och stilla. Inget dunk från musik hela nätterna.  Väldigt fridfullt helt enkelt men allt på några minuters gångavstånd, shopping, barer osv.

Thank you, all staff at Long Beach Lodge for a wonderful holiday. We will miss you. Greetings Kim & Lotta.

ขอขอบคุณเจ้าหน้าที่ในลองบีชลอดจ์ทั้งหมดสำหรับวันหยุดที่ยอดเยี่ยมเราจะคิดถึงเธอ ทักทาย    ”Kim & Lotta”

I dont know if this is right, I used google translate 🙂

Med en stor klump i halsen lämnar vi så detta underbara ställe och åker till den gulligaste flygplats jag någonsin sett. Samui Airport. Vi turister transporteras till våra plan i små öppna vagnar som liknar nåt man kan se på ett tivoli. Taket på flygplatsen hålls upp av palmstammar och takkronan i boardinghallen är fantastisk.

För att därifrån sen flyga till en av världens största flygplatser. Bangkok Suvarnabhumi Airport.

Det är ofantliga avstånd mellan de olika gaterna och som tur är kan man åka på långa rullband med all packning.

Resan hem är lång och man är helt slut när man äntligen kommer till Arlanda. Det första som slog mig var hur sliten och smutsig vår flygplats är. Och då är det första intrycket resenärer får då de kommer till Sverige. Lite trist och ganska färglös. Personalen är sur men effektiv. Hmm, ingen mysvarning här inte.

Allt utanför är så där grått och trist som det bara kan vara den här tiden på året. Snön som är kvar är smutsig och ful. Det är ruggigt ute. Men som tur är går vi i alla fall rätt tid till mötes och om inte allt för långt tid så sprakar vårt land av färg det också, ännu intensivare, eftersom vår natur måste hinna med allt på så mycket kortare tid.

Det är vad vi får se fram emot nu, träden som knoppas, tussilago i diket, vitsippor och blåsippor, då kommer systemkameran fram för mig och bössan för Kim 🙂

Tack alla för att ni har följt vår resa här på bloggen, i snitt har 60 personer besökt sidan varje dag. Synd bara att så få vågar kommentera 🙂

 

Dag 29 – dags för hemfärd :(

Idag är det vår sista dag här. Det känns väldigt vemodigt. Vi har varit här en hel månad, på samma ställe, känns nästan som ett hem nu.

Vi började dagen med frukost, Kim brun och fin och jag som en tomat, döljde det mesta av ansiktet bakom jättelika solglasögon och det var tur…
När vi sitter där och mumsar och äter som bäst så kommer personalen och ger oss blommor och tackar oss för tiden här, gjorde mig jätterörd, kände hur tårarna brände i ögonen så jag var just då tacksam för mina glasögon.

Efter frukosten ville vi tillbringa lite tid en sista gång på stranden. Solen strålade, värmen var enorm och havet något renare från skräp efter stormen :), strandsäljarna har numera accepterat att vi inte vill ha något utan ler bara lite eller kommer fram och skojar, ibland sätter de sig och pratar en stund.

Efter att ha tillbringat några timmar med sol och bad var det dags att börja (försöka) packa, vi har dubbelt så mycket med oss hem som vi hade med oss hit. Ryggsäckarna är som sprickfärdiga korvar men trots det får vi ta en hel del som handbagage. När vi tyckte vi hade någorlunda koll på läget så bestämde vi oss för att ta en paus och äta lite. Vi åt här i vår bungalowby idag. Thailändskt. När vi satt där och mumsade så kom en av flickorna ur personalen och sa att de bjöd på maten idag. Fick en klump i halsen igen, glasögon på…

Vi hörde sång inifrån reseptionen, en av tjejerna fyllde 30 år och glad och strålande kom hon ut med tårta till oss. Där satt fler gäster men de fick minsann ingen tårta. Gissar att vi inte varit allt för jobbiga gäster 🙂

Adjö Thailand, människorna här, och havet, snart bär det iväg hem, får se när vi träffas nästa gång 🙂

Dag 28 – ännu mera sol o bad :)

Idag regnade det när vi vaknade vilket gjorde oss lite missmodiga. Vi åt vår frukost, slappade lite och gick sen på en promenad på stranden. Vi var ju tvungen att hitta på något. Medan vi gick där så sprack molnen upp och blå himmel blev synlig.

Vi hoppade i våra badkläder och gick ner och la oss, efter en stund fanns knappt minsta molntuss på himlen. Värmen var otrolig. Vilket fantastiskt väder.

När man ska svalka sig lite i havet får man nu kryssa sig fram bland brädor, luckor, grenar, palmblad, skor och annat. Ovädret samlade upp mycket skräp här och var och kastar nu detta tillbaka upp på stranden. Om några dagar kommer det inte att synas ett spår av detta oväder om det fina vädret får hålla i sig.

I dag var vi och åt på vår favoritrestaurang igen, Noori, jag satte i mig så mycket mat att Kim blev mållös av beundran. Men jag kände att jag var tvungen att passa på, snart åker vi hem och då har vi inte allt detta goda att välja på.

Känns sorgligt och vemodigt. Kommer att sakna havet och solen. Men vi får väl göra fler resor.

Thailand är ett otroligt lätt land att semestra i. Människorna är vänliga och glada. Klimatet (utom vid naturkatastrofer) är fantastiskt. Vi kan varmt rekommendera alla som inte varit i Thailand att resa hit. Här finns nåt för alla, eller rättare sagt här finns allt och lite till, både på gott och ont.

Kram på er 🙂

Dag 27 – Strålande sol igen :D

Vaknade tidigt idag, det var mörkt fortfarande. Låg vaken en stund, var inte trött. Till slut började dagen gry och solen tittade upp över horisonten. Så underbart att få se solen igen efter så mycket regn. Under dagen har våra sandaler äntligen torkat. Vi har gått med blöta skor i över en vecka, så torra skor är  en helt ofattbar lyx 😀

Idag har vi haft underbart väder, ätit gott och shoppat massor. Tror vi har alla presenter klara nu 🙂
Hoppas på lika fint väder i morgon igen. Skulle bli ett skönt avslut på våran semester med några soliga dagar. På måndag kväll börjar vår resa hem. Vi är i Stockholm kl 7 på tisdag morgon, sen ska vi bara ta oss därifrån och hem. Får se om det blir buss eller tåg eller kanske tom bil. Vet inte riktigt än. Mer regn väntas in men jag hoppas för alla öbors och turisters skull att de har fel.
Just nu kan det vara lite problematiskt att ringa till oss. Min mobil har gett upp. Systemkontakten har lossnat. Kan inte ladda den. Typiskt för den modellen. Tur den höll ihop nästan hela semestern 🙂

 

 

Ha det gott alla
Kim o Lotta

Dag 26 – En ny dag :)

När man reser träffar man mycket människor, från alla hörn av vår jord och i alla åldrar. En del människor passerar obemärkt med ett ”hej” eller ”gomorgon” eller ”hur mycket är klockan”, en del människor glömmer man aldrig och även om man aldrig träffas mer eller har någon form av kontakt så är dessa människor ett varmt och glatt minne.

Kim och jag hade turen att träffa Olle och Anders. Ett världsvant och berest par. Tror de har varit överallt på denna planet. Och vilka historier dessa killar kunde berätta om sina resor. Många glada skratt har det blivit under denna regniga katastrofvecka.

Olle var från söderhamn och nåt år äldre än min bror, det var egentligen så vi verkligen började prata, innan dess hade det mest varit artiga hälsningar vid frukost och så.

Nu har dessa killar rest vidare till Bangkok så vi får klara de här sista dagarna själva. Det är inte så mycket turister kvar nu. Ganska lugnt på stranden. I morse sken föresten solen igen. Bara en liten stund, men i alla fall. Ovädret är nog över nu 😀

© 2019 Kim & Lotta

Tema av Anders NorenUpp ↑