Det kommer att dröja ett tag nu innan vi får ihop pengar till en ny resa. Det har skett lite förändringar som innebär att plånboken är aningen tunnare men fritiden desto rikare. Jag sa upp mig från mitt jobb och gjorde sista dagen 31 Januari i år.

Min sambo Kim har tjatat om detta i många år och äntligen vågade jag ta steget. Jag har inte ångrat mig en sekund. Jag ska jobba med annat men inte riktigt lika mycket, tänker ägna mer tid åt foto och webbande, några av mina intressen. Hoppas också att lusten för att måla ska komma tillbaka nu när jag har tid.

Men det jag skulle komma till är att samtidigt som jag slutade jobba så fick min dotter Marie jobb, vilket innebär att jag numera är dagmatte åt världens envisaste, roligaste, vrångaste, sötaste och mest retliga hund som finns. En liten Staffetik som heter Ninja.

Vi tar två långpromenader varje dag. Vet inte vem det är mest nyttigt för, troligen för mig, för den här damen är aldrig stilla och rör sig mycket även utan promenader.

Varje promenad är en viljekamp, jag vill att hon ska lära sig att gå fint när vi går vid vägkanten och sen ha friare gång när vi kommer in i skogen, vad det gäller detta upplägg så är vi inte riktigt överens och det är en viljornas kamp hela tiden och jag måste vinna…

…ja som sagt, det går åt energi, får nog ta en paus i detta och göra mig lite skramlade ägg och korv. Är vrålhungrig efter promenad nr 1 😀