Månad: december 2011

Under veckan…

har det varit bråda dagar med detta livliga pyre. Vi har tränat passivitet för att försöka lära henne att koppla av, att kunna vara stilla och ta det lugnt.

Inte det lättaste kan jag säga. Alla hundar kan vara sprickfärdiga av bus och energi. Ninja är så hela tiden. Kroppen formligen vibrerar. Om hundar kan ha ADHD så har Ninja det.

Men alla aktiviteter har gjort nytta. Hon är lugnare på kvällen med min dotter och de ”bråkar” inte lika mycket och det är bra. I går hade jag massor av vanligt jobb att klara av och hade inte tid för busan på samma sätt och det märktes. Hon var mycket jobbigare på kvällen, hyperaktiv och grinig.

Förhoppningsvis kommer hon att växa till sig och bli åtminstone lite lugnare, hon är fortfarande väldigt ung, lite mer än 1,5 år och den här rasen mognar sent. Hon älskar att träna, hon kan hålla på hur länge som helst och blir aldrig trött om man är på promenad. Hon skulle passa bättre hos en ”flockledare” med oändligt med tid som gillar att röra sig massor, inte soffpotatisar som jag och min dotter Marie.

Ninja är otroligt lätt att lära saker (bortsett från att vara lugn), så för den som har tid och ork och framför allt lugn och konsekvens så är det en underbar hund. Hon älskar människor, särskilt barn och hon gillar andra hundar.
Där får man vara lite på sin vakt för möter Ninja en hund som blir grinig när hon vill leka, så ger sig inte Ninja, blir den andra hunden arg och gör utfall så väcks kamplustan i Ninja, hon tänker minsann inte ge sig. Vi har inte haft några incidenter än med hundbråk men jag känner ibland att det ligger nära, man får som sagt vara med och läsa av. Träffar hon lugnare större hundar går det jättebra, då dessa oftast har en trygghet i sig själv och har lugnande inverkan på Ninja.

Rasen har hög smärttröskel vilket gör dom lite klumpig och ”hård” i leken. Det kan vara ”skrämmande” för andra hundar. Små hundar har vi inte vågat låta Ninja leka med då hon saknar den naturliga instinkten att vara försiktig med nåt som är litet.
Samma sak om hon ska gosa och hälsa på oss, det är pang på, man får själv vara med och parera så man inte får rivmärken eller blir fullkomligt nersmutsad. Men vi tränar på det också, det har blivit bättre, sakta men säkert.

…om jag skulle sammanfatta Ninja… inte lätt…

Hon är hejdlöst glad och positiv, älskar alla, är hårdhänt och klumpig, supersmart, krävande och otroligt rastlös och uppkäftig, det är ingen hund det fungerar att bli arg på utan allt måste tränas fram med positiv träning. Man måste ha starka alfa egenskaper, annars kör hon över en fullständigt. I gengäld så är det aldrig långtråkigt med Ninja, jobbigt…JA, absolut, men aldrig tråkigt.

Nu kan man ju tro att detta är en hund som inte går att ha med nånstans men så är det inte heller. Jag var med min dotter på hundutställning i höstas. Bara för att prova på det en gång. Ninja skötte sig exemplariskt, visst var hon nyfiken och ville fram o hälsa och titta på allt och pussa lite på domarna och alla andra också för den delen,  men det är ju inte konstigt. Ringen gick som en dans, en Ninjadans, med lite glada valpiga skutt och ett och annat tugg på kopplet … men rosetter blev det.

Marie & Annika, Ninja & Elton

 

Vi mjukstartar :)

Min dotter har fått lägenhet, eller ja, till 99% säkert. Hennes pappa och jag får hjälpa henne lite tills hon får igång sin ekonomi. Vi hoppas detta ska vara ett sätt att få henne att bli lite gladare, må lite bättre, då hon känner sig så väldigt isolerad här ute i skogen, dessutom är hon otroligt mörkrädd vilket gör det lite svårt att promenera med Ninja på kvällen, här är så svart så man inte ser handen framför sig.
Oj det här blev snurrigt. Marie bor hos sin pappa än, jag och min sambo Kim bor inte så långt därifrån och jag är dagmatte, har varje dag som Marie jobbar åkt till hennes pappas hus för att gå ut med Ninja. Kim o jag har inte kunnat ha Ninja hemma hos oss då vi har haft katt. Nu är vår gamla katta borta, därför är planen att Ninja kan komma hem till oss över dan för att inte behöva vara själv så mycket.

Det här med lägenhet ramlade på oss alla ganska fort så för att det inte ska bli alldeles förvirrat för Ninja bus som snart ska flytta, så nöjer vi oss med att låta henne vara här en stund på dagen och få sällskap och lite träning.

Som sagt, igår var första dagen för Ninja på dagis hos oss. Alldeles tokexalterad anländer hon strax före 11. När matte fortsatt vidare till sitt jobb börjar vi med att låta Ninja strosa runt och undersöka allt. Sen går vi ut en stund. Denna hund går på raketbränsle kan jag säga. Normalt tempo är inget för henne. Här är det gasen i botten som gäller. Efter att ha farit runt som en tok på gräsmattan fortsätter vi till skogen där hon undersöker allt i samma rasande tempo. Den som sett hacke hackspett på julafton vet på ett ungefär hur Ninja är.

Efter att ha rasat av sig ordentligt och lyckats få lera långt upp på ryggen så vänder vi tillbaka in. För att rädda inredningen på lera får hon täcke på golvet i köket där vi börjar med lite passiv träning.

Hon ska stanna och vänta, medan jag går iväg kortare stunder och helst ligga kvar när jag återvänder. Fungerar över förväntan, kan förstås vara det extra mumsiga godiset som hon vet väntar. Eldprovet är när jag går och öppnar ytterdörren och säger he j hej ut genom dörren och sen smäller igen den. Hon ÄLSKAR trots allt människor. Helt otroligt, hon ligger stilla då också. Duktig gumma.

Nog med träning för en stund. Jag plockar ur och i diskmaskinen och börjar göra sockerkaka, vispat ägg till kakan, vispat ägg till Ninja, smör i formen, smör till Ninja. (bara hennes matte inte läser dettta).
Baka går som en dans. Frukost med Ninja i soffan tätt intill funkar också även om hon försökte tigga lite först. Bara för att hon var duktig och skötte sig så blir det även lite mannafrutti som belöning 🙂

Efter allt smakande och när kakan är klar så ska vi försöka vila. Ninjas svåraste moment om hon inte är själv. Givetvis blir hon tokgalen när hon märker att jag också ska ligga i soffan. Risken för att bli ihjälpussad är stor. Till slut kommer hon till ro vid fötterna en stund. Typ 2 minuter eller så. Lång tid för henne.

Sen börjar upptäcksfärd igen, denna gång under och bakom soffan där hon nosar upp en Pet flaska. Den har hon vansinnigt roligt med en lång stund.

Sen fortsätter vi upp till övervåningen och ”kontoret”, har ju tänkt att hon ska få vara med där när jag jobbar. Hur nu det ska gå, det återstår att se. Här finns massor av saker, grejer stuvade överallt. Hon hittar kramdjur som hon vill smaka på, jag säger nej och hon lyssnar, lycka 🙂

Tiden går fort, nu är det dags att ta hem Ninja så hon hinner vara själv och sova en stund innan matte dyker upp. På tisdag börjar vi om igen. Måste skaffa grind till trappen, vill inte hon ska ramla ner där.

     

Ninja ska på bootcamp eller…

… kanske vi kan kalla det vinterkollo. Ninjas matte, min älskade dotter Marie och denna hund kommer verkligen inte överens. De bråkar mest hela tiden. Inte särskilt nyttigt för någon av dom.

Jaja, innan Ninja bus anländer har jag en del att stöka med. Måste städa undan alla småsaker som ligger överallt som jag är rädd om, annat strunt som ligger kan kvitta, det får jag väl städa undan i samma takt som Ninja hittar det. Men det som kan bli farligt för henne måste ju absolut bort.

Det här kommer att bli som att ha småbarn igen, fast värre, vi får se hur det går och hur länge det blir. Meningen med allt är att jag hoppas att Ninja med lite rutiner och lugn och ro och givetvis massor av motion och ledning ska bli lite tryggare. Lära sig att slappna av och bara trivas med livet. Leva livet som en alldeles vanlig hund helt enkelt.

Samtidigt får jag något annat att tänka på. Vår älskade gamla katta Mojsan somnade in 8 dec nästan 20 år gammal. Saknaden och tomheten är enorm. Vi hör henne fortfarande krafsa på dörren för att bli utsläppt, hoppa ner från fönsterbrädan i vardagsrummet, jama vid ytterdörren och fast man rationellt vet att hon verkligen inte är där så gör det ont. Små små saker får mig att börja storgråta av saknad. En liten pälstuss under vardagsrumsbordet, leksaken bakom soffan, favo sovplatsen vid datorn, kattmatsburkarna i kylskåpet (men de har jag slängt nu). Hon fick ett långt och bra liv, har varit ett underbart sällskap och vi får vara glada att ha haft henne hos oss.

Med Ninjas intensitet och krav på uppmärksamhet så kommer jag inte att hinna sörja så mycket. Jag vill ju även att detta lilla livliga pyre ska ha det bra och kunna njuta av att vara hund.

             

 

© 2019 Kim & Lotta

Tema av Anders NorenUpp ↑