Kategori: Ninja

Under veckan…

har det varit bråda dagar med detta livliga pyre. Vi har tränat passivitet för att försöka lära henne att koppla av, att kunna vara stilla och ta det lugnt.

Inte det lättaste kan jag säga. Alla hundar kan vara sprickfärdiga av bus och energi. Ninja är så hela tiden. Kroppen formligen vibrerar. Om hundar kan ha ADHD så har Ninja det.

Men alla aktiviteter har gjort nytta. Hon är lugnare på kvällen med min dotter och de ”bråkar” inte lika mycket och det är bra. I går hade jag massor av vanligt jobb att klara av och hade inte tid för busan på samma sätt och det märktes. Hon var mycket jobbigare på kvällen, hyperaktiv och grinig.

Förhoppningsvis kommer hon att växa till sig och bli åtminstone lite lugnare, hon är fortfarande väldigt ung, lite mer än 1,5 år och den här rasen mognar sent. Hon älskar att träna, hon kan hålla på hur länge som helst och blir aldrig trött om man är på promenad. Hon skulle passa bättre hos en ”flockledare” med oändligt med tid som gillar att röra sig massor, inte soffpotatisar som jag och min dotter Marie.

Ninja är otroligt lätt att lära saker (bortsett från att vara lugn), så för den som har tid och ork och framför allt lugn och konsekvens så är det en underbar hund. Hon älskar människor, särskilt barn och hon gillar andra hundar.
Där får man vara lite på sin vakt för möter Ninja en hund som blir grinig när hon vill leka, så ger sig inte Ninja, blir den andra hunden arg och gör utfall så väcks kamplustan i Ninja, hon tänker minsann inte ge sig. Vi har inte haft några incidenter än med hundbråk men jag känner ibland att det ligger nära, man får som sagt vara med och läsa av. Träffar hon lugnare större hundar går det jättebra, då dessa oftast har en trygghet i sig själv och har lugnande inverkan på Ninja.

Rasen har hög smärttröskel vilket gör dom lite klumpig och ”hård” i leken. Det kan vara ”skrämmande” för andra hundar. Små hundar har vi inte vågat låta Ninja leka med då hon saknar den naturliga instinkten att vara försiktig med nåt som är litet.
Samma sak om hon ska gosa och hälsa på oss, det är pang på, man får själv vara med och parera så man inte får rivmärken eller blir fullkomligt nersmutsad. Men vi tränar på det också, det har blivit bättre, sakta men säkert.

…om jag skulle sammanfatta Ninja… inte lätt…

Hon är hejdlöst glad och positiv, älskar alla, är hårdhänt och klumpig, supersmart, krävande och otroligt rastlös och uppkäftig, det är ingen hund det fungerar att bli arg på utan allt måste tränas fram med positiv träning. Man måste ha starka alfa egenskaper, annars kör hon över en fullständigt. I gengäld så är det aldrig långtråkigt med Ninja, jobbigt…JA, absolut, men aldrig tråkigt.

Nu kan man ju tro att detta är en hund som inte går att ha med nånstans men så är det inte heller. Jag var med min dotter på hundutställning i höstas. Bara för att prova på det en gång. Ninja skötte sig exemplariskt, visst var hon nyfiken och ville fram o hälsa och titta på allt och pussa lite på domarna och alla andra också för den delen,  men det är ju inte konstigt. Ringen gick som en dans, en Ninjadans, med lite glada valpiga skutt och ett och annat tugg på kopplet … men rosetter blev det.

Marie & Annika, Ninja & Elton

 

Ninja ska på bootcamp eller…

… kanske vi kan kalla det vinterkollo. Ninjas matte, min älskade dotter Marie och denna hund kommer verkligen inte överens. De bråkar mest hela tiden. Inte särskilt nyttigt för någon av dom.

Jaja, innan Ninja bus anländer har jag en del att stöka med. Måste städa undan alla småsaker som ligger överallt som jag är rädd om, annat strunt som ligger kan kvitta, det får jag väl städa undan i samma takt som Ninja hittar det. Men det som kan bli farligt för henne måste ju absolut bort.

Det här kommer att bli som att ha småbarn igen, fast värre, vi får se hur det går och hur länge det blir. Meningen med allt är att jag hoppas att Ninja med lite rutiner och lugn och ro och givetvis massor av motion och ledning ska bli lite tryggare. Lära sig att slappna av och bara trivas med livet. Leva livet som en alldeles vanlig hund helt enkelt.

Samtidigt får jag något annat att tänka på. Vår älskade gamla katta Mojsan somnade in 8 dec nästan 20 år gammal. Saknaden och tomheten är enorm. Vi hör henne fortfarande krafsa på dörren för att bli utsläppt, hoppa ner från fönsterbrädan i vardagsrummet, jama vid ytterdörren och fast man rationellt vet att hon verkligen inte är där så gör det ont. Små små saker får mig att börja storgråta av saknad. En liten pälstuss under vardagsrumsbordet, leksaken bakom soffan, favo sovplatsen vid datorn, kattmatsburkarna i kylskåpet (men de har jag slängt nu). Hon fick ett långt och bra liv, har varit ett underbart sällskap och vi får vara glada att ha haft henne hos oss.

Med Ninjas intensitet och krav på uppmärksamhet så kommer jag inte att hinna sörja så mycket. Jag vill ju även att detta lilla livliga pyre ska ha det bra och kunna njuta av att vara hund.

             

 

Nu får jag nog skriva om en helt annan resa :)

Det kommer att dröja ett tag nu innan vi får ihop pengar till en ny resa. Det har skett lite förändringar som innebär att plånboken är aningen tunnare men fritiden desto rikare. Jag sa upp mig från mitt jobb och gjorde sista dagen 31 Januari i år.

Min sambo Kim har tjatat om detta i många år och äntligen vågade jag ta steget. Jag har inte ångrat mig en sekund. Jag ska jobba med annat men inte riktigt lika mycket, tänker ägna mer tid åt foto och webbande, några av mina intressen. Hoppas också att lusten för att måla ska komma tillbaka nu när jag har tid.

Men det jag skulle komma till är att samtidigt som jag slutade jobba så fick min dotter Marie jobb, vilket innebär att jag numera är dagmatte åt världens envisaste, roligaste, vrångaste, sötaste och mest retliga hund som finns. En liten Staffetik som heter Ninja.

Vi tar två långpromenader varje dag. Vet inte vem det är mest nyttigt för, troligen för mig, för den här damen är aldrig stilla och rör sig mycket även utan promenader.

Varje promenad är en viljekamp, jag vill att hon ska lära sig att gå fint när vi går vid vägkanten och sen ha friare gång när vi kommer in i skogen, vad det gäller detta upplägg så är vi inte riktigt överens och det är en viljornas kamp hela tiden och jag måste vinna…

…ja som sagt, det går åt energi, får nog ta en paus i detta och göra mig lite skramlade ägg och korv. Är vrålhungrig efter promenad nr 1 😀

© 2019 Kim & Lotta

Tema av Anders NorenUpp ↑