Kategori: Thailand 2012 (sida 1 av 2)

Bangkok – Krung Thep – Änglarnas stad

Vår sista anhalt innan hemresan är Bangkok. Bangkok kallas också för Krung Thep som betyder Änglarnas Stad. Det är en relativt ny stad, grundades 1782, man brukar säga att det först blev ett center för Buddhismen och sen har Bangkok växt upp runt templen.

Flyget hit från Trat gick utan problem, inrikesflyget är ofta dessa lite mindre propellerplan, i alla fall utifrån öarna. Dessa plan accellererar ännu snabbare, när motorerna varvar och bromsarna ligger på så känner man hur hela planet vibrerar och vill i väg. Sen släpper de på bromsarna och bara efter några sekunder så är man uppe i luften, det är ungefär som att skjutas iväg med en gigantisk gummisnodd.

Väl på Bangkoks flygplats så börjar letandet efter vårt hotell. Vi har förbokat flyg och hotell via Ticket, 5 stjärnigt lyxhotell, bara för att vi kunde. Hotellen brukar skicka en bil att hämta upp, även de som inte fått stjärnor, så vi kollar, väntar, kollar och väntar. Men vi ser ingen skyllt med våra namn. Vi går till informationen och frågar, där har man aldrig hört talas om vårt hotell, nej nåt sånt hotell finns minsann inte i Bangkok, det var han säker på, han hade ju jobbat över 30 år här i Bangkok.  Han frågar om vi har nåt telefonummer till hotellet men det har vi inte, i alla fall inte på vår biljett. Vi startar upp datorn för att kolla mail från Ticket men hittar inget, finns givetvis i mailen hemma. Typiskt. Vi googlar men hittar fortfarande inget hotell med det namnet som står på vår biljett. Jo, det finns ett, men inte i Thailand, och ett med liknande namn (faktiskt i Thailand) men i en annan stad. Suck.

Klockan är inte tillräckligt mycket heller för att ringa hem till Sverige och Ticket för att kolla upp. Tre timmar kvar innan kontoret öppnar. Jaja, vi har ju suttit och väntat i timmar förr, lika bra att göra det. Vi säger till vår hjälpsamme vän att vi måste vänta i några timmar innan kontoret öppnar, sen kan vi nog reda ut vad som hänt. Han ber oss komma tillbaka när vi vet så ska han se till att vi får skjuts dit.

Molokna lunkar vi iväg. Vi hinner inte gå många steg innan jag känner att ”näe fan heller” , jag är trött på att vänta, jäkla skitbokning, vi bokar ett nytt, de får ge oss pengarna tillbaka när vi kommer hem för hotellet som inte fanns. Ja, kim håller med, vi är trötta och slitna och vill komma in på ett rum och få ställa av oss väskor, tvätta av oss, äta.
Vi går tillbaka till vår hjälpsamme vän, han frågar oss lite vad vi är ute efter, sen ringer han runt, första hotellet hade fullt, måste vi bo i centrum? – Ja svarar vi, nära till shopping och restauranger vill vi ha.

Till slut bokar han inn oss på  Baiyoke Sky Hotell, Thailands högsta byggnad. 320m högt, vi får rum på 23 våningen, utsikten är fantastisk redan där. Frukosten serverades på 78 våningen, det fanns verkligen allt att välja på, det var så otroligt mycket att välja på så det slutade med att både Kim och jag tog en rostad brödskiva med ett vändstekt ägg på och lite kaffe. Det fanns säkert 40 olika bröd att välja på till att börja med, en europeisk frukostsida, en vegetarisk, en japansk, en thailändsk och så lite till , Frukostdiskarna löpte runt hela tornet. Tänk er själva, det blir kortslutning i hjärnan av allt som finns att välja på.

Längst upp i denna skrapa så fanns en roterande utsiktsplats, som den på lisseberg ungefär. Vi tog en del bilder där men det började bli mörkt så en del blev lite suddiga. Åt alla väderstreck så såg man Bangkok så långt ögat kunde se, vilken jättestad.

Efter en natts sömn och en svårvald frukost så hade vi bokat en guidad rundtur. Det är vi glada för. Hur skulle vi ha vetat vad vi skulle ha tittat på :/

Vi besöker givetvis Wat Traimit Golden Buddha, en staty i massivt guld, man upptäckte detta vid en renovering när lerskulpturen skulle flyttas. Den var så tung att man tappade den och skalet sprack och den massiva guldbuddhan tittade fram. 5,5 ton rent guld. Kim frågade guiden om någon försökt att stjäla den men hon såg helt oförstående ut och sa bara att ”den är väldigt tung”.
Nu har man byggt ett nytt fint tempel till guldbuddhan i vit marmor med förgyllda detaljer.

Efter detta blev det den liggande buddhans tempel, Wat Pho, denna liggande buddha är helt ofantligt stor, visste ni föresten att det finns en buddha för varje veckodag , varje thailändare vet vilken veckodag de är född på och ger sina böner till just sin buddha. I detta tempel skänkte vi småslantar i skålar när vi gick ut och bad om att få komma hem säkert. Det gjorde vi också, tack buddha 🙂

Efter templen var det dags för en färd på floden som går genom Bangkok, Chao Phraya, flodsidorna kantas av både koja och slott, och i vattnet frodas malarna, vi tänkte först att i detta mörka (smutsiga antog vi) vatten kunde nog inget leva men tji fick vi, här kryllade av fisk. Här transporteras både människor och gods i långbåtar, finns även en hel marknad i båtar men den besökte vi aldrig, vi nöjde oss med att ta en rundtur och se Bangkok från vattnet. En upplevelse som jag varmt kan rekommendera.

 

Strålande sol och värme gjorde att svetten rann, när utflykten var över så var det skönt att komma tillbaka till hotellet, få gå på toa, tvätta av sig lite och äta en bit mat. Vår kulinariska upplevelse på detta femstjärniga hotell blev hamburgare med frittar 🙂

Sen lite shopping och när vi inte orkade mer så var det bara att sätta sig att invänta kvällen, vårt plan hem lyfte inte från Bangkok till Köpenhamn förns 20 minuter över midnatt. Suck 🙁
Väl ombord på planet och bagaget incheckat till Stockholm så orkade vi nästan inte hålla ögonen öppna längre, när vi hade fått vår frukost på planet och allt skräp samlats in fällde vi bak våra stolar och knoppade in så gott det gick, vi hade 12 timmars flyg framför oss till Köpenhamn. Jag fick träsmak i rumpan så gott som direkt, lyckades i alla fall somna. Jag får i alla fall plats med mina ben, det är värre för Kim som är så lång. Alla skrikande bebisar hade denna gång hamnat lite längre bak, dessutom var vi väl förberedda med öronproppar, så resan gick förhållandevis bra. Snabbt byte i Köpenhamn till Stockholm, gick faktiskt ett plan till Stockholm innan vårat så då sände vi en ilsken tanke igen till Ticket som bokat så dumt, men vi behövde i alla fall bara vänta 1,5 timmar i dessa sammanhang så är det kort tid. I Stockholm kom Christoffer, min son, och hämtade upp oss och tog oss med till Medimarkt, sen lite käk på Max och sen fick vi skjuts hem, vad skulle jag ta mig till utan mina goa ungar 🙂

Denna gång kändes det bra att komma hem, både Kim o jag känner att vi verkligen har haft semester i år, vi har hunnit mycket, vädret har varit otroligt hela tiden, vi har solat och badat och mått bra. Men det är som man säger, borta bra men hemma bäst, så skönt att sova i egna sängen, och så mysigt vårt lilla torp är. Vad fint solen lyste, man kan ana våren. Det är härligt att leva.

Kram på er all familj o alla vänner, tack för att ni följt vår resa här på bloggen, titta gärna på samtliga bilder från vår sista dag, finns i galleriet 🙂

http://looke.se/galleri/trat-bangkok-sista-dagen-i-thailand/

Nu får vi se vad vi hittar på nästa gång. Vi hörs 😀

 

Sista inlägget från Koh Chang, regnet vräker ner…

I går hade vi en helt fantastisk heldag med båt ute i det Marina Naturreservatet runt Koh Rang. Först fick vi åka bil över berget igen, hade hoppats slippa göra det en gång till men vad gör man 🙂 Naturreservatet ligger söder om Koh Chang.
Sen ca 1,5 timmar med båt, åh det är så härligt att få åka båt, Kim vaggades ganska snart till söms men jag kämpade och höll mig vaken för att inte missa en sekund av utflykten. Det var helt igenmulet först men ju längre ut till havs vi kom desto bättre blev vädret.
Vi ankrade  upp vid en liten stenholme i havet och dök i vattnen runt den. Det första som slog oss när vi kikade ner med våra cyklop var hur mycket fisk det fanns där. Kan ligga hur länge som helst och titta på alla fiskar, koraller, klippor. Det är en helt annan värld och att få möjlighet att göra detta känns obeskrivligt. Man blir alldeles lycklig i hela kroppen.
Kim som faktiskt har dykcertifikat och kan detta klarar att gå ner till botten och titta, även om det är 10 m, jag får panik och är rädd för att inte hinna upp igen om jag går ner för djupt så jag nöjer mig med att sprattla omkring vid ytan. Vi såg inga sköldpaddor men Kim såg en rocka, den missade jag, förbaskat.

På morgonen när vi gjorde oss klara för resan så bestämde vi att vi inte skulle ta med några pengar. Kunde ju inte behövas. Allt var ju redan betalt. Men när vi kom till hamnen fanns där den längsta brygga jag nånsin gått på, törs knappt gissa hur lång den var men säkert en kilometer. På båda sidor om denna brygga var hus byggda på pålar, med massor av butiker, här fanns verkligen allt, det var här shoppingen var, här fanns även rum att hyra. Ja ja, ingen idé att hänga läpp för det. Är nog bra att ha lite pengar kvar när vi kommer till Bangkok 🙂

Dykfirman hette BBdivers och är femstjärnig, en noob som jag hade egentligen inte här att göra, denna tur var för de som kunde dyka och ville dyka med tub. Det är lite synd att Kim inte provade med tub. Han skyller på mig där, för att jag bara snorklar, men jag skulle gärna flyta omkring och titta när han dyker med tuber. Har tjatat på honom men han säger bestämt nej, och har han bestämt sig så är det omöjligt att få honom att ändra sig.

Efter denna lilla stenholme så åkte vi till en liten lagun, så vackert, svårt att visa hela denna vy med bild men de säger väl i alla fall lite. Vi snorklade in till stranden och la oss en stund. På den lilla ön fanns ett litet tempel med gåvor, allt ifrån snäckor till mat och dryck, ljus och rökelse. Tassade dit och tittade men man känner sig lite som en inkräktare så det fick bli en hastig titt.

På båten fanns allt vi behövde, mat, dryck, frukt, kakor, kaffe osv, så det var ingen risk att vi skulle svälta ihjäl, thailänds mat förstås, de gör nåt som nog kan jämföras med vår pyttipanna, man tar vad man har helt enkelt och gör en rätt av det. Ris, ägg, kyckling och grönsaker, stekt tillsammans, det är riktigt gott 😛

Kim tog en jättefin bild på mig när jag snorklade, han låg på botten och tog kort uppåt, för mig var det svårare att ta kort på Kim som höll sig på botten dit ljuset inte riktigt når fram. Gjorde så gott det gick, vill ju ha minnesbilder från utflykten 🙂

Sen blev det ett dyk till runt en liten ö, det hade blåst upp så platsen man först hade tänkt besöka gick inte att dyka på, för höga vågor helt enkelt för oss som snorklade, blir lite svårt att få luft med en hel våg i snorkeln helt enkelt.

Sen blev det samma resa hem. Båt först och bil sen, väl hemma så var vi så slut båda två, så vi åt lite och sen somnade vi nästan med en gång. Vilken underbar dag.

Solen fortsätter att lysa :D

Vilken otrolig hetta, inte ens på natten är det numera svalt, sjunker aldrig under 30 grader, kläderna klibbar mot kroppen. Vi har helt slutat ligga i solen, softar numera i skuggan den lilla stund vi är uppe på stranden, annars ligger vi i blöt större delen av tiden.

På måndag bär det iväg till Koh Rang, det är ett marint naturreservat, sikten ska vara ca 20 meter. Hoppas hoppas vi får se sköldpaddor 🙂
Turen är över hela dagen och inkluderar allt, upphämtning på hotellet, mat, frukt, fika, kaffe osv, även snorkelutrustning, allt som allt kostar denna tur 1800 Bath för två personer. Vi hoppas innerligt att det soliga vädret ska hålla i sig även på måndag då sikten är betydligt bättre om solen lyser. Ska ta massor av kort. Vi kommer att vara totalt slut efter 8 timmar i vattnet.

Bortsett från denna lilla avvikelse i rutinen så flyter dagarna på i ett soligt och slappt tempo. I dag brände jag upp näsan, trodde inte det var möjligt nu när kroppen har blivit så solbränd. Men så är det. Kim är så rar och titulerar mig Rudolf med röda mulen, bara för att han minsann inte blir uppbränd. Orättvist är vad det är.

Mot kvällen gick vi och köpte mer sprit, det är förskräckligt, jag vet, men vi får lägga  oss i torrdocka när vi kommer hem och leva som absolutister resten av året för att kompensera spritintaget under denna månad. Vi passade också på att ta kaffe på vårat favocafé. Utanför cafét så hade en kille ställt upp sitt lilla kök och gjorde pannkakor, eller ja, nåt liknande i alla fall. crepes kanske är mera rätt, vi valde med banan som fyllning och chokladsås till det. Ljuvligt gott.
Som de flesta små vagnar, eller bilar för den delen, så var den utrustad med högtalare som dånade ut musik, medans han vevade med armarna och slamrade med stekspadarna, man kunde inte låta bli att skratta.

Lite shoppat har det också blivit, måste ju ha med lite minnessaker från Koh Chang. Och lämnat in alla smutsiga kläder på tvätt så att allt är rent när det ska packas ner, vi har helt enkelt börjat förbereda oss för hemgång. Kommer att bli vemodigt även denna gång att lämna havet och solen, men denna gång har vi i alla fall fått mycket av den varan och inte som förra året när halva vår semester regnade bort, och hotellen flöt bort runt omkring, bokstavligen.

Såg en moppe som jag tror min kära dotter skulle ha älskat, i alla fall under den rosa perioden, den tillhörde två pojkflickor och då menar jag pojkar som är flickor, pojkarna här är fantastiskt vackra som kvinnor, de skulle nog tom få Christer Lindarw att bli avundsjuk 😀

Lägger in alla bilder lite hur som helst. Ni kan nog gissa vad som är vad skulle jag tro. Inlägget blev också lite hipp som happ, skyller på värmen, man orkar inte tänka helt enkelt. Kan också vara spriten men jag tror på värmen ;P

ps. Satt en gigantisk spindel i trappan, jag vågade inte ens ta kort på den, det fick Kim göra, jätteläskig 🙁

 

En ovanlig bild på många sätt o vis :P

Usch så fort dagarna går, de bara rusar iväg, snart är det slut på solandet och badandet. Vi har ju förstås äventyret Bangkok kvar, där tänkte vi leta rätt på ett megasuperduperstort varuhus och gå lös i. Här har inte funnits nåt att handla och nu suger det i shoppingtarmen.

Denna dagen har varit lite mulen till o från men fortfarande lika ofantligt varm som gårdagen. Nu har det äntligen blivit drägligt ute på balkongen så det går att sitta där. Större delen av dagen tillbringade vi liggandes i vattnet, går knappt att vara på land, inte ens i skuggan.

Börjar kännas lite vemodigt helt enkelt, men men, ska väl inte klaga för mycket, vi har ju i alla fall fått vara här. Vart det blir nästa gång vet vi inte riktigt, har funderat mycket på det. Kanske vi skulle ge andra platser på denna planet en chans.

Nu ska jag lägga in nåt så ovanligt här som en bild på mig själv, det är alltid lika pinsamt och obehagligt, älskar att ta kort men hatar att vara med på bild. Jag är full i myggolja, därför jag blänker så, går inte att sitta ute annars. Här finns det massor av mygg och knott, måste vara för att djungeln är utanför dörren.

Sen är det lite bilder från vår omgivning, på en av bilderna ser ni djungelväggen som reser sig bakom vår balkong, törs inte gissa hur högt det är, ser inte så farligt ut på bilden, men det är högt till krönet.

Till våra vänner Kicki o Kattis vill vi meddela att vi nu har hittat en ”Chang” som vi gillar, den är också med på bild.

Tog lite kort på de strävsamma säljarna idag, de tar en paus i skuggan under det jättelika trädet som jag inte vet namnet på.

Hörde att det nu är varmare hemma och snön o isen på väg bort. Det låter bra, vår vill vi ha, då börjar fototiden hemma. Dags att kravla runt och jaga blomknoppar och insekter 😀

Ha det gott där hemma 🙂


Nu vet jag vart vi ska snorkla, Koh Rang :D

Koh Rang ska vara som att simma runt i ett akvarium, med färggranna koraller och fiskar. Nu ska vi bara hitta en snorkeltur som tar oss dit, kanske får vi skippa katamaranturen, det är ju faktiskt viktigare att få snorkeltid i ett riktigt korallrev.

I dag har det varit hejdlöst varmt, varmaste dagen och kvällen hittils. Svetten klibbar från pannan. Trots det orkade vi faktiskt trycka i oss varsin pizza och två öl var. Nöjda och runda om magen vaggade vi hem till rummet och balkongen och intog lite mer vätska. Medan vi satt och åt vår pizza så var det nåt som killade mig på foten. Trodde det var Kim som petade på mig men det var en liten krabba som hade kravlat över. Tur jag inte såg den medan den var på foten. Då hade jag ylat så hela stranden hade blivit lomhörd.

Eftersom havet varit lugnt så länge, nästan spegelblant, så var vattnet i dag helt fantastiskt klart, vi passade på att simma lite längre ut för att se om vi kunde få se lite större fiskar. En och annan krabba såg vi och även mindre krabbor bosatta i fina snäckor som jag ville ha. Det var bara att lämna ifrån sig. Är de ockuperade av krabbor så är dom 🙂
Men några små snäckor hittade vi där hyresgästen flyttat ut.

Jag har lärt mig min läxa så idag tog jag faktiskt sandaler till stranden, sanden blir helt otroligt varm. Man orkar inte gå iden, än mindre stå still. Man studsar omkring, kvidande och letar efter skugga. Stranden var inte direkt överbefolkad så jag misstänker att de flesta faktiskt tyckte att det var FÖR varmt. Vi låg mer eller mindre i havet hela tiden. Det var 32 grader i vattnet idag. 35 grader i skuggan och vad det var i solen törs jag inte ens gissa. Luften dallrade av värme. UNDERBART.
När man närmade sig stranden och vattnet blev riktigt grunt så var det så varmt så det faktiskt blev riktigt obehagligt. Det nästan brändes.

Till den här ön åker till o med Thailändarna själva för att semestra. De är inte mycket för att bada och är de nån gång i vattnet så badar de oftast med kläderna på. Undrar jag vad de tänker om oss halvnakna turister. Bleka och feta dessutom. Kan tänka mig att de tycker vi är förskräckligt ouppfostrade.

Eftermiddagskaffet hann vi ju förstås med innan promenaden på stan, Kim är inte småfull, ser bara så ut, här har vi faktiskt inte hunnit ge oss på ölen än.

Hittade en liten knep&knåp present. Prutade och skrattade. Hon som hade butiken var på sprallhumör. Till slut kom vi överens, vi gick halva vägen var 🙂 Det hela är sånt teaterspel, man kan inte låta bli att skratta. Man vet ju att priset är dubbelt så högt mot vad det är värt. Så först får man priset, sen ojar man sig lite och prutar rejält, med resultatet att butiksinnehavaren nästan svimmar och himlar sig och ger ett motbud. Så håller man på tills båda är nöjda helt enkelt. Det bara är så och ganska omständigt om man ska handla. Men men, man får ta seden dit man kommer 😀

Vi pratade med en av de anställda som berättade att han tjänade 4000 bath i månaden, det är ca 867kr, och då är det inte 8 timmars dagar vi pratar om eller 5 dagars vecka. Nu vet jag inte om de kanske får mat på jobbet, man får hoppas det. Det tar oss mindre än två dar att göra av med lika mycket om man räknar med boendet. Och ja, vi ger dricks varje gång. Hoppas bara att det går till de anställda.

 

Ångest, snart hemresa, oj vad tiden har gått fort :(

Dagarna har flutit på i samma lunk några dagar. Sovmorgon, sen frukost, slappa lite, och sen ut i solen i några timmar. Vi brukar inte orka mer än 3-4 timmar i solen och av den tiden tillbringas det mesta i vattnet, bara ligga och flyta eller kanske snorkla lite och leta snäckor och spana in fiskar. Äta igen, sen slappa under värsta värmeböljan, vakna till, göra ett varv på stan, fika lite, ta några öl på balkongen och sen gå å äta kvällsmat, spana in folk, kanske beställa nåt mer att dricka, riktiga komadagar helt enkelt. Det har hittils bara regnat en dag på hela vår semester då vi inte kunde sola på hela dagen. Det var ett ordentligt åskoväder med hällregn. Jättemysigt, i alla fall när det bara varar en dag istället för en hel vecka som sist vi var här.

Kort sagt, för den som vill ha action så är det nog bättre att åka nån annanstans, här tar man dagen som den kommer, kanske man hittar på nåt, kanske inte, det är ju i alla fall så skönt att bara vara, att komma ner i varv.
Att sluta gnissla tänder när man sover, att bita ihop käkarna av stress, att hela tiden tänka jobb. Efter ett tag här så mår man faktiskt bra, man laddar batterierna och börjar till o med längta efter att få ta tag i saker o ting igen. Man laddar upp kropp o själ med energi.  Jag tror alla behöver en sån paus. (nu blev det väldigt djupt här, har nog slurpat i mig lite för mycket öl)

Både Kim o jag har nått våran maxgräns nu för hur solbrända vi kan bli. Kim är pepparkaks brun, jättefin och jag har en mer indianröd nyans, jag är åtminstonde inte rosa längre, det får jag vara glad för. Mina fötter har blivit så solbrända så det lyser vitt mellan tårna. Lite kul faktiskt. Det är inte många gånger under min livstid som jag har varit med om det.

Vi ska försöka hinna med en snorkeltur till och denna gång tänkte vi att vi skulle få se ett riktigt korallrev. (bara hajarna håller sig borta).  Det ska finnas ganska mycket haj här men mycket längre ut till havs vilket jag är glad för. Däremot skulle det vara underbart att få se valhaj men det är fel tid på året för det. Även om det skulle ha varit rätt tid så är det ovanligt att man får se dessa jättefiskar då de oftast är på väldigt djupt vatten.

Med facit i handen kan vi säga att vi verkligen hamnade på rätt boende denna gång också. Vi kan varmt rekommendera detta för er som tänker resa till Koh Chang. Rent och prydligt, toa o dusch som fungerar, ac som fungerar över förväntan. Sängarna är förstås hårda men det är dom överallt här, som att ligga direkt på golvet. Förra gången vi kom hem hade vi faktiskt svårt att sova först i vår egen säng. Den var ju så himla mjuk. Maten på hotellet har varit ovanligt bra. Eldprovet var när vi beställde pizza, det har vi aldrig nånsin ätit i Thailand förut och det har smakat bra. Men pizzorna vi fick in smakade ljuvligt 🙂

Tanken med att leva sunt i Thailand (då de faktiskt har en hälsosam livsstil här) har gått ganska fel kan jag säga. Kakmagarna som skulle bli ett minne blott är nu större än nånsin. Det måste vi verkligen ta tag i när vi kommer hem. Vi ser nu smått gravida ut både Kim o jag.

Det var allt för idag, sömniga varma dag, ha det gott därhemma 🙂

Snorkeldag :)

I dag har vi varit o snorklat, vattnet var inte riktigt så klart som jag önskade men det gick i alla fall att se fiskarna 🙂

Efter tre timmar i vattnet var vi ganska slut. Skönt att komma hem och få duscha av sig allt saltvatten. Nu river hungern så det börjar bli dags för käk.

På ön där vi var och snorklade så hängde koraller från träden i snören. Överallt. Har ingen aning om varför men nån betydelse har det säkert.

Provade vattentäta kameran för första gången. Var lite nervöst att stoppa ner den under vattnet. Väntade mig  ett fräsande från den och att den skulle vara död sen, men icke, den fungerade 😀

Åååh, vi såg en sjöhäst också, så söööööt, den kom glidande i vattnet, trodde det var nåt skräp först, Kim kupade handen under den och då rullade den ihop kroppen och såg så ynklig ut så vi lät den vara. Tråkigt nog var kameran på stranden då 🙁

Och solen fortsätter att lysa, inte en naturkatastrof i sikte :)

Våra lata dagar i solen fortsätter, kan inte säga annat än att vi hade i alla fall tur med vädret 😀

I morgon har vi bokat snorkeltur. Ska bli himla spännande att se om kameran fungerar under vattnet som det är sagt.
Jag fattar bara inte hur, den ser ut som en alldeles vanlig kamera. Jag trodde det skulle vara gummipackningar överallt. Jaja, det återstår att se, får väl ta kort med mobilen sen i värsta fall.

Stranden vi är på nu är otroligt fin, vit mjuk sand att gå på, inga mystiska ringelhögar på botten och förvånansvärt lite skräp från båtar. Det är helt otroligt varmt. Man orkar inte vara på stranden mer än några timmar, sen är man helt slut. Då är det dags för lite mat och dryck och sen somnar vi som två klubbade grisar och vaknar till fram mot eftermiddagen.

Här finns inte mycket att shoppa, det är väldigt dåligt med affärer och restauranger om man jämför med Samui. Så med facit i handen är nog Samui bättre, i alla fall om man inte orkar sola hela tiden. Däremot är här väldigt vackert med bergen och djungeln.

Hotellet har som tur är väldigt stort utbud av mat och dryck. Och allt vi provat än så länge smakar himmelskt. Vi har faktiskt inte hittat nåt bättre ställe att äta på än.

Solen är på väg ner och det börjar bli dags att fundera på utegång. Får se vad vi hittar på 🙂

Trots allt solande så kommer jag aldrig att komma i närheten av Kims solbränna, ytterst orättvist måste jag säga. Men är man en blekfis så är man, bara att bita i det sura äpplet. Med mina mått mätt börjar jag faktiskt också bli brun men vad hjälper det…jag har nu samma nyans ungefär som Kim har när han är vinterblek.

Känsliga personer varnas för följande bild, och näe, han har inte byxor på sig  ;P

Puh, äntligen ”hemma” igen :D

Nu har vi lämnat Tropical Beach och djungeln för att ge oss tillbaka till bebodda trakter. Tänkte ju försöka ta kort på serpentinvägarna men vågade faktiskt inte släppa taget om väskor och störtbåge mer än på de snällare etapperna.

Efter att ha tagit oss uppför och nerför berget så kom vi till White Sand Beach igen. Hej, barer och restauranger, bilar och människor, vi har saknat er 🙂

På hotellet kände man igen oss (vet inte om detta är possitivt eller ) och vi fick ett stort fint rum och dessutom rabatt. Nu bor vi här i denna lyx för samma penning, eller nja, kostar 20 kr mer per natt, men nästan samma penning då som vår lilla hydda i djungeln. Sängen, toan, duschen… ja allt känns otroligt lyxigt nu. Det första vi gjorde efter att ha bokat rummet och tagit upp bagaget var att gå å handla breezer, chips o choklad. Sätta oss på ett café och och äta glass o dricka kaffe. Underbart. Vi kommer i o för sig att sakna alla djungelljud, geckos och den öde stranden men nu har vi ju provat det. Nu ska här ätas, drickas och shoppas istället 😀

Nu pustar vi ut och väntar på att det ska bli lite svalare ute, sjunka till strax över 30 grader så man orkar äta. Vi tänkte prova mexicanskt i kväll men eftersom Kim är lite kass i kistan så äter vi lite snällare Thailändskt på hotellet i stället. På kvällen dukar de på stranden och gör lite mys med lyktor o ljusslingor. Gå och kvällsshoppa får vi göra en annan kväll, det blir till att sitta på balkongen och spana in folk i stället medan Kim pustar ut. En natts god sömn utan knölig madrass kommer nog att göra underverk.

 

I morgon blir det en lugn dag på stranden  och så är det ju dags att boka in snorkeltur. Nu har tom jag lite grundsolbränna. Och Kim…ja ni ser ju, han behöver inte grunda nåt mer 😀

Sista dagen i lugnet, civilisationen…imöra kommer vi :)

Nu är vi inne på sista dygnet här. Jag har solsveda och Kim har ont i magen. Idag känns lite som en komadag, vi bara väntar, väntar på att solsvedan ska lägga sig och illamåendet gå över och att idag ska bli i morgon.

Jag har lite ångest för resan i morgon. Ska försöka ta bilder så ni förstår hur vägarna ser ut. Hur brant det är uppför och nerför och hur krokigt. Usch, nu kommer jag inte att slappna av förns vi är framme vid White Sand Beach.

 

« Äldre inlägg

© 2019 Kim & Lotta

Tema av Anders NorenUpp ↑