Kategori: Thailand mars 2011 (sida 1 av 3)

I dag har trollen fått vara ute länge…

Har provat att släppa ut dem ett par gånger tidigare, fast bara väldigt korta stunder. Är lite bekymrad över vägen som går alldeles intill vårat hus, eller, ja, man skulle kunna säga att vårt hus ligger på vägen. Suck. Jag hoppas dessa damer blir lika klok och försiktig som vår gamla Mojsan.

Lät ytterdörren stå öppen, ifall de skulle bli skrämda så ville jag att de skulle kunna springa in till säkerheten och inte försvinna ut i skogen eller upp i nåt träd. Om de kan klättra, de är lite väl runda o trinda, trollen.

Efter att ha kollat in gräsmattan från tryggheten på trappan så smög de sig till slut ner på plattorna, gräset var först väldigt otäckt att gå på men de vande sig snart. Nyfikenheten tog överhanden när de upptäckte fjärilar, bin o flugor. Då vaknade rovdjuret i dem ;P

siri&tesla

Spanar försiktigt in omgivning från säkra trappan

siri2

Lycklig Siri har hittat en humla

siri5

Siri letar fler kryp

siri7

Stackars fjäril

Tesla2

Tesla tar det lite lugnare och håller sig på plattorna, gräset är väldigt läskigt att gå i

Tesla4

Ett fasligt kvittrande från fåglarna i trädet som inte gillar besökarna

Tesla5

Matte ! det surrar väldigt här…

Tesla & Siri spanar på en kråka som skriker utanför :)

Stackars mina små gummor, sitter där i fönstret och har långtråkigt. Kanske kanske är det dags att låta dom gå ut snart men jag är så orolig för vägen.

Har köpt sele bara för att det ska finnas hemma om jag märker att de blir hängig och ledsen av att vara inlåsta. Har jag väl släppt ut dom en gång så måste de ju få fortsätta gå ut. Tänkte försöka vänta till våren så de hinner bli steriliserade först. Här finns mycket okastrerade hankatter som stryker omkring.

Nu är det nära :)

Stressigt värre, städat, tvättat och jobbat in i det sista. Tömt kylskåp, fixat med telefonnr så folk kan nå oss, försökt att packa med allt som tänkas kan. Även för att kunna hjälpa till o jobba om så behövs. Blir ett rejält handbagage med dator, hårdisk, mp3 spelare, kamera, ds, pennor o papper osv osv.

Nu är jag så uppe i varv att sova inte har varit att tänka på.

Tur jag har mina ungar o Kims familj som kan fixa med saker hemma om nåt är glömt. Puh, nu ska jag bara städa mig själv och försöka bli klar för att åka till flyget. Kim skulle till jobbet på förmiddagen för att fixa det sista där, jag har lyckligtvis kunnat fixa in i det sista hemifrån.

Det kommer att bli en lååååååång resa denna gång. Karlstad – Stockholm – Köpenhamn – Bangkok – Trat, sen taxi/buss och sist båt över till Koh Chang. Väl där måste vi hitta nånstans att bo men det brukar vara minsta bekymret. Löser sig alltid.

Kära Thailand, nu är vi på väg 🙂

 

…och till alla vi känner, vi ses igen i mars 😀

Vi mjukstartar :)

Min dotter har fått lägenhet, eller ja, till 99% säkert. Hennes pappa och jag får hjälpa henne lite tills hon får igång sin ekonomi. Vi hoppas detta ska vara ett sätt att få henne att bli lite gladare, må lite bättre, då hon känner sig så väldigt isolerad här ute i skogen, dessutom är hon otroligt mörkrädd vilket gör det lite svårt att promenera med Ninja på kvällen, här är så svart så man inte ser handen framför sig.
Oj det här blev snurrigt. Marie bor hos sin pappa än, jag och min sambo Kim bor inte så långt därifrån och jag är dagmatte, har varje dag som Marie jobbar åkt till hennes pappas hus för att gå ut med Ninja. Kim o jag har inte kunnat ha Ninja hemma hos oss då vi har haft katt. Nu är vår gamla katta borta, därför är planen att Ninja kan komma hem till oss över dan för att inte behöva vara själv så mycket.

Det här med lägenhet ramlade på oss alla ganska fort så för att det inte ska bli alldeles förvirrat för Ninja bus som snart ska flytta, så nöjer vi oss med att låta henne vara här en stund på dagen och få sällskap och lite träning.

Som sagt, igår var första dagen för Ninja på dagis hos oss. Alldeles tokexalterad anländer hon strax före 11. När matte fortsatt vidare till sitt jobb börjar vi med att låta Ninja strosa runt och undersöka allt. Sen går vi ut en stund. Denna hund går på raketbränsle kan jag säga. Normalt tempo är inget för henne. Här är det gasen i botten som gäller. Efter att ha farit runt som en tok på gräsmattan fortsätter vi till skogen där hon undersöker allt i samma rasande tempo. Den som sett hacke hackspett på julafton vet på ett ungefär hur Ninja är.

Efter att ha rasat av sig ordentligt och lyckats få lera långt upp på ryggen så vänder vi tillbaka in. För att rädda inredningen på lera får hon täcke på golvet i köket där vi börjar med lite passiv träning.

Hon ska stanna och vänta, medan jag går iväg kortare stunder och helst ligga kvar när jag återvänder. Fungerar över förväntan, kan förstås vara det extra mumsiga godiset som hon vet väntar. Eldprovet är när jag går och öppnar ytterdörren och säger he j hej ut genom dörren och sen smäller igen den. Hon ÄLSKAR trots allt människor. Helt otroligt, hon ligger stilla då också. Duktig gumma.

Nog med träning för en stund. Jag plockar ur och i diskmaskinen och börjar göra sockerkaka, vispat ägg till kakan, vispat ägg till Ninja, smör i formen, smör till Ninja. (bara hennes matte inte läser dettta).
Baka går som en dans. Frukost med Ninja i soffan tätt intill funkar också även om hon försökte tigga lite först. Bara för att hon var duktig och skötte sig så blir det även lite mannafrutti som belöning 🙂

Efter allt smakande och när kakan är klar så ska vi försöka vila. Ninjas svåraste moment om hon inte är själv. Givetvis blir hon tokgalen när hon märker att jag också ska ligga i soffan. Risken för att bli ihjälpussad är stor. Till slut kommer hon till ro vid fötterna en stund. Typ 2 minuter eller så. Lång tid för henne.

Sen börjar upptäcksfärd igen, denna gång under och bakom soffan där hon nosar upp en Pet flaska. Den har hon vansinnigt roligt med en lång stund.

Sen fortsätter vi upp till övervåningen och ”kontoret”, har ju tänkt att hon ska få vara med där när jag jobbar. Hur nu det ska gå, det återstår att se. Här finns massor av saker, grejer stuvade överallt. Hon hittar kramdjur som hon vill smaka på, jag säger nej och hon lyssnar, lycka 🙂

Tiden går fort, nu är det dags att ta hem Ninja så hon hinner vara själv och sova en stund innan matte dyker upp. På tisdag börjar vi om igen. Måste skaffa grind till trappen, vill inte hon ska ramla ner där.

     

Hemma igen, åh vad jag längtar tillbaka till Thailand :(

Våra sista timmar på Long Beach Lodge kändes väldigt dystra. Vi gick en sväng till stan för att ta ut pengar till taxi och mat. På vägen till ATM automaten gick vi förbi vår favoritrestaurang Noori, ägaren såg oss och ville prata lite och bjuda på kaffe.
Han pratade lite om en studie av människor och beteende som han höll på med. Skulle skriva en bok. Han hade lite svårt för det leende folket i Thailand. Tyckte att det var konstigt att de alltid log även om all världens sorger och bekymmer hade drabbat dom. Fast det är ju så dom är och det är det som är så fantastiskt och ibland hjärtskärande. Man kan se att ögonen är sorgsna eller trötta fast munnen ler. Men det är ingen ide att hänga läpp, utan bara kämpa vidare. Så fungerar det här.

Vi behöll vårt rum ett par timmar extra för att hinna tvätta av oss innan flyget, och att ha nånstan att ha vår packning på. Vi bestämde med en taxichaufför på stan dagen innan att han skulle hämta upp oss kl 20.00 dagen därpå. Han kunde knappt inte ett ord engelska och man såg att han koncentrerade sig väldigt på att försöka förstå vad vi sa, fantastiskt nog dök han upp i exakt rätt tid och hjälpte oss att lasta in vårt bagage och tog oss sen på översvämmade och förstörda vägar till flygplatsen. Jag undrar verkligen hur det såg ut här för några dar sen när det var som värst.

Personalen på Long Beach bjöd på Watermelonshake och var med till taxin och vinkade av oss. Vi tackade för god service och fint boende. Både Kim och jag ville krama om dom men visste inte riktigt hur de skulle reagera på det så vi bugade på thailändskt vis. Jag kan varmt rekommendera alla att bo här om de är på Koh Samui och Chaweng beach. Så nära till allt. Bara några meter till havet. Bara några meter till restaurangen.  Det var lugnt och stilla. Inget dunk från musik hela nätterna.  Väldigt fridfullt helt enkelt men allt på några minuters gångavstånd, shopping, barer osv.

Thank you, all staff at Long Beach Lodge for a wonderful holiday. We will miss you. Greetings Kim & Lotta.

ขอขอบคุณเจ้าหน้าที่ในลองบีชลอดจ์ทั้งหมดสำหรับวันหยุดที่ยอดเยี่ยมเราจะคิดถึงเธอ ทักทาย    ”Kim & Lotta”

I dont know if this is right, I used google translate 🙂

Med en stor klump i halsen lämnar vi så detta underbara ställe och åker till den gulligaste flygplats jag någonsin sett. Samui Airport. Vi turister transporteras till våra plan i små öppna vagnar som liknar nåt man kan se på ett tivoli. Taket på flygplatsen hålls upp av palmstammar och takkronan i boardinghallen är fantastisk.

För att därifrån sen flyga till en av världens största flygplatser. Bangkok Suvarnabhumi Airport.

Det är ofantliga avstånd mellan de olika gaterna och som tur är kan man åka på långa rullband med all packning.

Resan hem är lång och man är helt slut när man äntligen kommer till Arlanda. Det första som slog mig var hur sliten och smutsig vår flygplats är. Och då är det första intrycket resenärer får då de kommer till Sverige. Lite trist och ganska färglös. Personalen är sur men effektiv. Hmm, ingen mysvarning här inte.

Allt utanför är så där grått och trist som det bara kan vara den här tiden på året. Snön som är kvar är smutsig och ful. Det är ruggigt ute. Men som tur är går vi i alla fall rätt tid till mötes och om inte allt för långt tid så sprakar vårt land av färg det också, ännu intensivare, eftersom vår natur måste hinna med allt på så mycket kortare tid.

Det är vad vi får se fram emot nu, träden som knoppas, tussilago i diket, vitsippor och blåsippor, då kommer systemkameran fram för mig och bössan för Kim 🙂

Tack alla för att ni har följt vår resa här på bloggen, i snitt har 60 personer besökt sidan varje dag. Synd bara att så få vågar kommentera 🙂

 

Dag 29 – dags för hemfärd :(

Idag är det vår sista dag här. Det känns väldigt vemodigt. Vi har varit här en hel månad, på samma ställe, känns nästan som ett hem nu.

Vi började dagen med frukost, Kim brun och fin och jag som en tomat, döljde det mesta av ansiktet bakom jättelika solglasögon och det var tur…
När vi sitter där och mumsar och äter som bäst så kommer personalen och ger oss blommor och tackar oss för tiden här, gjorde mig jätterörd, kände hur tårarna brände i ögonen så jag var just då tacksam för mina glasögon.

Efter frukosten ville vi tillbringa lite tid en sista gång på stranden. Solen strålade, värmen var enorm och havet något renare från skräp efter stormen :), strandsäljarna har numera accepterat att vi inte vill ha något utan ler bara lite eller kommer fram och skojar, ibland sätter de sig och pratar en stund.

Efter att ha tillbringat några timmar med sol och bad var det dags att börja (försöka) packa, vi har dubbelt så mycket med oss hem som vi hade med oss hit. Ryggsäckarna är som sprickfärdiga korvar men trots det får vi ta en hel del som handbagage. När vi tyckte vi hade någorlunda koll på läget så bestämde vi oss för att ta en paus och äta lite. Vi åt här i vår bungalowby idag. Thailändskt. När vi satt där och mumsade så kom en av flickorna ur personalen och sa att de bjöd på maten idag. Fick en klump i halsen igen, glasögon på…

Vi hörde sång inifrån reseptionen, en av tjejerna fyllde 30 år och glad och strålande kom hon ut med tårta till oss. Där satt fler gäster men de fick minsann ingen tårta. Gissar att vi inte varit allt för jobbiga gäster 🙂

Adjö Thailand, människorna här, och havet, snart bär det iväg hem, får se när vi träffas nästa gång 🙂

Dag 28 – ännu mera sol o bad :)

Idag regnade det när vi vaknade vilket gjorde oss lite missmodiga. Vi åt vår frukost, slappade lite och gick sen på en promenad på stranden. Vi var ju tvungen att hitta på något. Medan vi gick där så sprack molnen upp och blå himmel blev synlig.

Vi hoppade i våra badkläder och gick ner och la oss, efter en stund fanns knappt minsta molntuss på himlen. Värmen var otrolig. Vilket fantastiskt väder.

När man ska svalka sig lite i havet får man nu kryssa sig fram bland brädor, luckor, grenar, palmblad, skor och annat. Ovädret samlade upp mycket skräp här och var och kastar nu detta tillbaka upp på stranden. Om några dagar kommer det inte att synas ett spår av detta oväder om det fina vädret får hålla i sig.

I dag var vi och åt på vår favoritrestaurang igen, Noori, jag satte i mig så mycket mat att Kim blev mållös av beundran. Men jag kände att jag var tvungen att passa på, snart åker vi hem och då har vi inte allt detta goda att välja på.

Känns sorgligt och vemodigt. Kommer att sakna havet och solen. Men vi får väl göra fler resor.

Thailand är ett otroligt lätt land att semestra i. Människorna är vänliga och glada. Klimatet (utom vid naturkatastrofer) är fantastiskt. Vi kan varmt rekommendera alla som inte varit i Thailand att resa hit. Här finns nåt för alla, eller rättare sagt här finns allt och lite till, både på gott och ont.

Kram på er 🙂

Dag 27 – Strålande sol igen :D

Vaknade tidigt idag, det var mörkt fortfarande. Låg vaken en stund, var inte trött. Till slut började dagen gry och solen tittade upp över horisonten. Så underbart att få se solen igen efter så mycket regn. Under dagen har våra sandaler äntligen torkat. Vi har gått med blöta skor i över en vecka, så torra skor är  en helt ofattbar lyx 😀

Idag har vi haft underbart väder, ätit gott och shoppat massor. Tror vi har alla presenter klara nu 🙂
Hoppas på lika fint väder i morgon igen. Skulle bli ett skönt avslut på våran semester med några soliga dagar. På måndag kväll börjar vår resa hem. Vi är i Stockholm kl 7 på tisdag morgon, sen ska vi bara ta oss därifrån och hem. Får se om det blir buss eller tåg eller kanske tom bil. Vet inte riktigt än. Mer regn väntas in men jag hoppas för alla öbors och turisters skull att de har fel.
Just nu kan det vara lite problematiskt att ringa till oss. Min mobil har gett upp. Systemkontakten har lossnat. Kan inte ladda den. Typiskt för den modellen. Tur den höll ihop nästan hela semestern 🙂

 

 

Ha det gott alla
Kim o Lotta

Dag 25 – En hel årsnederbörd på 7 dagar

Jag börjar med att säga att vi är OK och att det inte finns någon anledning till oro just nu, regnet har mattats av och det känns som om det är lite ljusare, strömmen är tillbaka och leveranser med färskvaror har kommit igång.

Det har varit en hemsk vecka, för oss bara för att det varit så hejdlöst tråkigt, men framför allt för människorna här som har förlorat massor, många av butikerna ligger under vatten och har fått allt förstört. Byggnader har rasat och elen i byggnaderna ska vi bara inte prata om. Det ligger mycket arbete och pengar framför dessa stackars öbor.

När vi var för att kolla till hur det gick med Kims kostym så hade skräddaren fått simma till jobbet. Kamahl som vi berättat om tidigare försökte rädda varor i butiken, flytta allt som var stuvat efter golvet till ett högre plan. När de var klara med det stod vattnet så högt att det inte gick att öppna dörren. De fick slå ut ett fönster ovanför dörren och klättra upp på taket och sitta där hela natten.
Men ingen av dom klagar, bara berättar om kampen mot vädret. De ler, skojar och pratar som vanligt mitt i denna röra. Vilka människor 🙂

I går tog vi en promenad för att se hur det såg ut i vår närmaste omgivning. Just i vår bungalow by har vi inte märkt så mycket mer än vädret, stormen och strömavbrottet. Så när vi såg oss omkring så kan vi bara säga att vi bodde i alla fall på rätt ställe. Tror vår ”by” var den enda som klarade sig helt utan skador.

Ovan ser ni ett av hotellen som kollapsat. Marken under har spolats bort av regnvatten som letar sig ut till havet.

Efter att ha kollat efter stranden så gick vi vidare in till stan och där var läget ännu värre och då hade ändå en massa vatten redan runnit undan. På vägarna ser man nu båtar och jeepar, vanliga bilar tar sig inte fram här. Vi vadade ut här för att ta bilderna och det är lite läskigt. Vattnet är skitigt. Man ser inte vad man trampar på. Staden luktar starkt av sopor. Inget har ju  trots allt fungerat på flera dagar. Det som var prydligt lagt i sopsäckar är utrivet av ”vildhundarna” som ständigt leter efter nåt ätbart. Det är till o med så vi har varit lite ängsliga för det här med maten. Här har inte funnits kylskåp eller frys heller, så är maten ätbar eller inte. Gissar att vi märker det snart  😀

På bilden med kvinnan med paraply så ser man de små marknadsbutikerna. Det som ser ut som garagedörrar är egentligen framsidan av butiken. Därinne ligger nästan alla varor nu under vatten. Här finns inga försäkringar som skyddar och ersätter vid förlust. Det är bara att bita ihop och kämpa vidare. En jättetragedi för denna underbara ö, och inte bara här föresten. I så gott som hela södra Thailand är det likadant.
Vi får hoppas att solen tittar fram och att allt torkar upp och livet kan fortsätta sin gilla gång.

Dag 22 – Inte klokt

Det regnar fortfarande, och då är det inget litet duggregn jag pratar om, till o med åskregnen hemma ligger i lä, himlen är öppen och nån kastar ner vattnet med hinkar. Passade på att ta ett kort när det regnade lite mindre. Luftfuktigheten är hög. Allt känns blött och luktar tält.

Flygplatsen i Bangkok är stängd, båttrafiken från Koh Samui är inställd. Hamnen är förstörd, vågorna är flera meter höga. De andra gästerna som ska hem redan i morgon är oroliga för att bli sittande på flygplatsen i Bangkok i väntan på att den ska öppna igen. Det är tur att vi ska vara här en vecka till så det hinner rätta till sig. Misstänker att det blir strålande sol våran sista dag här.

I dag är första dagen vi har varit totalt instängda pga vädret. De andra dagarna har det hållt upp så pass ibland att man hunnit in på nån galleria eller restaurang. Jag tycker synd om de som lever på turistnäringen här. De har det inte lätt nu.

Har fått en ny hyresgäst i vår bungalow. Han är artig nog att hålla till på trappan 🙂

Ström har vi till och från, åskan dundrar och blixtarna korsar himlen och lyser upp havet. På sitt vis ganska vackert men vi här för sol och bad. Man har aldrig varit med om något liknande i mars förut. Otroligt att vi alltid ska hamna i extremväder 🙂

Det ska regna i morgon också sen ska det eventuellt kunna bli bättre väder. Så i morgon blir det taxi in till nån av de större galleriorna under tak för att shoppa loss lite.

Vi äter som hästar, har ju inte så mycket annat att göra just nu, kommer förmodligen att se ut som blekfeta sjökor när vi kommer hem.

« Äldre inlägg

© 2019 Kim & Lotta

Tema av Anders NorenUpp ↑