Våra sista timmar på Long Beach Lodge kändes väldigt dystra. Vi gick en sväng till stan för att ta ut pengar till taxi och mat. På vägen till ATM automaten gick vi förbi vår favoritrestaurang Noori, ägaren såg oss och ville prata lite och bjuda på kaffe.
Han pratade lite om en studie av människor och beteende som han höll på med. Skulle skriva en bok. Han hade lite svårt för det leende folket i Thailand. Tyckte att det var konstigt att de alltid log även om all världens sorger och bekymmer hade drabbat dom. Fast det är ju så dom är och det är det som är så fantastiskt och ibland hjärtskärande. Man kan se att ögonen är sorgsna eller trötta fast munnen ler. Men det är ingen ide att hänga läpp, utan bara kämpa vidare. Så fungerar det här.

Vi behöll vårt rum ett par timmar extra för att hinna tvätta av oss innan flyget, och att ha nånstan att ha vår packning på. Vi bestämde med en taxichaufför på stan dagen innan att han skulle hämta upp oss kl 20.00 dagen därpå. Han kunde knappt inte ett ord engelska och man såg att han koncentrerade sig väldigt på att försöka förstå vad vi sa, fantastiskt nog dök han upp i exakt rätt tid och hjälpte oss att lasta in vårt bagage och tog oss sen på översvämmade och förstörda vägar till flygplatsen. Jag undrar verkligen hur det såg ut här för några dar sen när det var som värst.

Personalen på Long Beach bjöd på Watermelonshake och var med till taxin och vinkade av oss. Vi tackade för god service och fint boende. Både Kim och jag ville krama om dom men visste inte riktigt hur de skulle reagera på det så vi bugade på thailändskt vis. Jag kan varmt rekommendera alla att bo här om de är på Koh Samui och Chaweng beach. Så nära till allt. Bara några meter till havet. Bara några meter till restaurangen.  Det var lugnt och stilla. Inget dunk från musik hela nätterna.  Väldigt fridfullt helt enkelt men allt på några minuters gångavstånd, shopping, barer osv.

Thank you, all staff at Long Beach Lodge for a wonderful holiday. We will miss you. Greetings Kim & Lotta.

ขอขอบคุณเจ้าหน้าที่ในลองบีชลอดจ์ทั้งหมดสำหรับวันหยุดที่ยอดเยี่ยมเราจะคิดถึงเธอ ทักทาย    ”Kim & Lotta”

I dont know if this is right, I used google translate 🙂

Med en stor klump i halsen lämnar vi så detta underbara ställe och åker till den gulligaste flygplats jag någonsin sett. Samui Airport. Vi turister transporteras till våra plan i små öppna vagnar som liknar nåt man kan se på ett tivoli. Taket på flygplatsen hålls upp av palmstammar och takkronan i boardinghallen är fantastisk.

För att därifrån sen flyga till en av världens största flygplatser. Bangkok Suvarnabhumi Airport.

Det är ofantliga avstånd mellan de olika gaterna och som tur är kan man åka på långa rullband med all packning.

Resan hem är lång och man är helt slut när man äntligen kommer till Arlanda. Det första som slog mig var hur sliten och smutsig vår flygplats är. Och då är det första intrycket resenärer får då de kommer till Sverige. Lite trist och ganska färglös. Personalen är sur men effektiv. Hmm, ingen mysvarning här inte.

Allt utanför är så där grått och trist som det bara kan vara den här tiden på året. Snön som är kvar är smutsig och ful. Det är ruggigt ute. Men som tur är går vi i alla fall rätt tid till mötes och om inte allt för långt tid så sprakar vårt land av färg det också, ännu intensivare, eftersom vår natur måste hinna med allt på så mycket kortare tid.

Det är vad vi får se fram emot nu, träden som knoppas, tussilago i diket, vitsippor och blåsippor, då kommer systemkameran fram för mig och bössan för Kim 🙂

Tack alla för att ni har följt vår resa här på bloggen, i snitt har 60 personer besökt sidan varje dag. Synd bara att så få vågar kommentera 🙂