I dag lämnar vi white Sand Beach, här har varit jättebra men vi vill ju se oss om lite. Här har varit lugnt o stilla jämfört med Koh Samui där vi var förra året. Däremot hade vi ett boende på Samui som slog allt. Det var därför vi blev kvar på samma ställe hela semestern. Det var så rätt helt enkelt.
Stranden däremot var mycket finare här, både vattnet och sanden. Men nu drar vi vidare, vi kan ju alltid komma tillbaka hit om vi inte hittar nåt bättre.
I går hade vi tänkt sola hela dan och givetvis så vräker rengnet ner, bara att ge upp, hela dagen försvann, på vad vet vi inte. Vi gjorde verkligen inget särskilt.
Tog lite kort på vårt hotell med omnejd. Det vi reser till nu, får detta att framstå som rena storstaden.
Vi äter lite frukost, plockar i hop allt, checkar ut och beställer taxi. Nu börjar en vansinnig resa. Hastighetsbegränsningar existerar inte i Thailand. Vägar existerar knappt heller, dessutom är detta en väldigt bergig ö. Vi måste över bergkammen för att ta oss till vårt nya ställe som ligger nästan så långt söderut som det går att komma. Det är otroligt brant och detta med serpentinväg får en helt ny innebörd.
Vi får hålla i oss själv och vår packning för att inte kana av. Vi åker på flak med tak över. En pick -up med bänkar helt enkelt. Bland det farligaste man kan åka faktiskt, tror tuc tuc är lite värre dock. Och fort går det. Det är en fördel att ha varit på toan innan.
Första biten av vägen är faktiskt asfalt även om det är smalt. Efter den tar betongvägen över. Lyxigt tänker ni nu men den är inte bredare än att en bil precis får plats. Efter den tar grusvägen över, det roliga var att här fanns en skyllt som det stod ”Mainroad” på 🙂
Vi blir avsläppta vid en ATM automat och en seveneleven butik. Lite förvirrade och oroade frågar vi vart Bungalow byn ligger, vi tror att han svarar att vi ska ringa dit så de får hämta oss där vi blivit avsläppta. Vi frågar varför han inte kan skjutsa oss enda fram men får inget riktigt svar. Eller ja, vi förstår inte varandra helt enkelt. Det hela känns ganska olustigt. Här är vi mitt ute i ingenstans. Vad ska vi göra, vart ska vi ta vägen. Till slut ringer han åt oss och säger att de är på väg. De kommer från Bungalow byn o hämtar oss. Sure? säger jag. Sure, säger han.
Vi sätter oss ner å väntar. Vi är inte helt säker på att allt är som det ska faktiskt, men det finns folk runtomkring denna ATM och seveneleven butik. Det ska nog ordna sig.
Och mycket riktigt. De kommer ju faktiskt o hämtar oss. Tar nog inte ens 10 minuter så är de där. Ytterligare vansinnesfärder och så är vi framme, i lugnet, hur gick detta till.
Den här typen av bungalow har vi aldrig bott i. De är helt gjutna i betong med grästak. Ganska charmigt faktiskt.
Stranden är väldigt stenig men vad vi hoppas på är att det ska gå att snorkla lite här utan att ta en turbåt. Det verkar lite tveksamt men kanske.
Maten är faktiskt ok och billigare än nånstans vi ätit tidigare. Idag åt vi för 400 bath tillsammans. Varsin kycklingrätt med ris. Varsin flasköl och varsin fruktshake. 400 bath är ca 87 kr. Tillsammans.
Skönt att ni har det bra. Här i Norden har vi haft -20, men idag bara -3. Här händer inga stora grejer, dagarna bara går. Men någon ser ju fram mot 18 maj, på tal om att slappa.
Vi hörs
Sylvia
Ujuj, redan 20 maj kommer du att klättra på väggarna ;P
SÅÅÅÅÅÅ UNDERBART 😀
”Det är en fördel att ha varit på toan innan.” ;P
Japp, jag var tacksam för det 😀
Får väl ta jobb hos mina sonhustrur, eller vad det nu blir. Städa eller så !!! Kan man inte får en bild på den där brända pepparkakan också? Den bruna har ju varit framme då o då.
Hälsa Kim att offerten på kastarna har kommit, okej.
Sylvia
Ja det kommer bild, han jobbar för fullt med solbrännan och har slutat med solskyddet. Jag törs inte det riktigt än. Har ju inte Kims negerhud. 🙂
Var offerten rätt undrar Kim o när ska de hämtas.
Ja, den var rätt. Har inte hört något datum, skrev till dom att vi hör av oss när vi vill hämta.
Igår var John o jag på Per-Åkes begravning. Mycket folk, c:a 60-70 pers. Bjarne o Willy var där.
Ha de
Sylvia