… kanske vi kan kalla det vinterkollo. Ninjas matte, min älskade dotter Marie och denna hund kommer verkligen inte överens. De bråkar mest hela tiden. Inte särskilt nyttigt för någon av dom.
Jaja, innan Ninja bus anländer har jag en del att stöka med. Måste städa undan alla småsaker som ligger överallt som jag är rädd om, annat strunt som ligger kan kvitta, det får jag väl städa undan i samma takt som Ninja hittar det. Men det som kan bli farligt för henne måste ju absolut bort.
Det här kommer att bli som att ha småbarn igen, fast värre, vi får se hur det går och hur länge det blir. Meningen med allt är att jag hoppas att Ninja med lite rutiner och lugn och ro och givetvis massor av motion och ledning ska bli lite tryggare. Lära sig att slappna av och bara trivas med livet. Leva livet som en alldeles vanlig hund helt enkelt.
Samtidigt får jag något annat att tänka på. Vår älskade gamla katta Mojsan somnade in 8 dec nästan 20 år gammal. Saknaden och tomheten är enorm. Vi hör henne fortfarande krafsa på dörren för att bli utsläppt, hoppa ner från fönsterbrädan i vardagsrummet, jama vid ytterdörren och fast man rationellt vet att hon verkligen inte är där så gör det ont. Små små saker får mig att börja storgråta av saknad. En liten pälstuss under vardagsrumsbordet, leksaken bakom soffan, favo sovplatsen vid datorn, kattmatsburkarna i kylskåpet (men de har jag slängt nu). Hon fick ett långt och bra liv, har varit ett underbart sällskap och vi får vara glada att ha haft henne hos oss.
Med Ninjas intensitet och krav på uppmärksamhet så kommer jag inte att hinna sörja så mycket. Jag vill ju även att detta lilla livliga pyre ska ha det bra och kunna njuta av att vara hund.
Usch va ledsamt med Mojsan, men nu har hon det bra uppe i regnbågslandet….inga krämper. Hon springer säkert omkring på mjuka gröna gräsmattor och jagar fjärilar.
Hoppas det går bra med Ninja hos er.. Träna massor av passivitet med henne. Det gjorde jag med Elton och det blev så bra med min lilla oroliga pöjk..
kram
Annika