Min dotter har fått lägenhet, eller ja, till 99% säkert. Hennes pappa och jag får hjälpa henne lite tills hon får igång sin ekonomi. Vi hoppas detta ska vara ett sätt att få henne att bli lite gladare, må lite bättre, då hon känner sig så väldigt isolerad här ute i skogen, dessutom är hon otroligt mörkrädd vilket gör det lite svårt att promenera med Ninja på kvällen, här är så svart så man inte ser handen framför sig.
Oj det här blev snurrigt. Marie bor hos sin pappa än, jag och min sambo Kim bor inte så långt därifrån och jag är dagmatte, har varje dag som Marie jobbar åkt till hennes pappas hus för att gå ut med Ninja. Kim o jag har inte kunnat ha Ninja hemma hos oss då vi har haft katt. Nu är vår gamla katta borta, därför är planen att Ninja kan komma hem till oss över dan för att inte behöva vara själv så mycket.

Det här med lägenhet ramlade på oss alla ganska fort så för att det inte ska bli alldeles förvirrat för Ninja bus som snart ska flytta, så nöjer vi oss med att låta henne vara här en stund på dagen och få sällskap och lite träning.

Som sagt, igår var första dagen för Ninja på dagis hos oss. Alldeles tokexalterad anländer hon strax före 11. När matte fortsatt vidare till sitt jobb börjar vi med att låta Ninja strosa runt och undersöka allt. Sen går vi ut en stund. Denna hund går på raketbränsle kan jag säga. Normalt tempo är inget för henne. Här är det gasen i botten som gäller. Efter att ha farit runt som en tok på gräsmattan fortsätter vi till skogen där hon undersöker allt i samma rasande tempo. Den som sett hacke hackspett på julafton vet på ett ungefär hur Ninja är.

Efter att ha rasat av sig ordentligt och lyckats få lera långt upp på ryggen så vänder vi tillbaka in. För att rädda inredningen på lera får hon täcke på golvet i köket där vi börjar med lite passiv träning.

Hon ska stanna och vänta, medan jag går iväg kortare stunder och helst ligga kvar när jag återvänder. Fungerar över förväntan, kan förstås vara det extra mumsiga godiset som hon vet väntar. Eldprovet är när jag går och öppnar ytterdörren och säger he j hej ut genom dörren och sen smäller igen den. Hon ÄLSKAR trots allt människor. Helt otroligt, hon ligger stilla då också. Duktig gumma.

Nog med träning för en stund. Jag plockar ur och i diskmaskinen och börjar göra sockerkaka, vispat ägg till kakan, vispat ägg till Ninja, smör i formen, smör till Ninja. (bara hennes matte inte läser dettta).
Baka går som en dans. Frukost med Ninja i soffan tätt intill funkar också även om hon försökte tigga lite först. Bara för att hon var duktig och skötte sig så blir det även lite mannafrutti som belöning 🙂

Efter allt smakande och när kakan är klar så ska vi försöka vila. Ninjas svåraste moment om hon inte är själv. Givetvis blir hon tokgalen när hon märker att jag också ska ligga i soffan. Risken för att bli ihjälpussad är stor. Till slut kommer hon till ro vid fötterna en stund. Typ 2 minuter eller så. Lång tid för henne.

Sen börjar upptäcksfärd igen, denna gång under och bakom soffan där hon nosar upp en Pet flaska. Den har hon vansinnigt roligt med en lång stund.

Sen fortsätter vi upp till övervåningen och ”kontoret”, har ju tänkt att hon ska få vara med där när jag jobbar. Hur nu det ska gå, det återstår att se. Här finns massor av saker, grejer stuvade överallt. Hon hittar kramdjur som hon vill smaka på, jag säger nej och hon lyssnar, lycka 🙂

Tiden går fort, nu är det dags att ta hem Ninja så hon hinner vara själv och sova en stund innan matte dyker upp. På tisdag börjar vi om igen. Måste skaffa grind till trappen, vill inte hon ska ramla ner där.