Idag är det vår sista dag här. Det känns väldigt vemodigt. Vi har varit här en hel månad, på samma ställe, känns nästan som ett hem nu.
Vi började dagen med frukost, Kim brun och fin och jag som en tomat, döljde det mesta av ansiktet bakom jättelika solglasögon och det var tur…
När vi sitter där och mumsar och äter som bäst så kommer personalen och ger oss blommor och tackar oss för tiden här, gjorde mig jätterörd, kände hur tårarna brände i ögonen så jag var just då tacksam för mina glasögon.
Efter frukosten ville vi tillbringa lite tid en sista gång på stranden. Solen strålade, värmen var enorm och havet något renare från skräp efter stormen :), strandsäljarna har numera accepterat att vi inte vill ha något utan ler bara lite eller kommer fram och skojar, ibland sätter de sig och pratar en stund.
Efter att ha tillbringat några timmar med sol och bad var det dags att börja (försöka) packa, vi har dubbelt så mycket med oss hem som vi hade med oss hit. Ryggsäckarna är som sprickfärdiga korvar men trots det får vi ta en hel del som handbagage. När vi tyckte vi hade någorlunda koll på läget så bestämde vi oss för att ta en paus och äta lite. Vi åt här i vår bungalowby idag. Thailändskt. När vi satt där och mumsade så kom en av flickorna ur personalen och sa att de bjöd på maten idag. Fick en klump i halsen igen, glasögon på…
Vi hörde sång inifrån reseptionen, en av tjejerna fyllde 30 år och glad och strålande kom hon ut med tårta till oss. Där satt fler gäster men de fick minsann ingen tårta. Gissar att vi inte varit allt för jobbiga gäster 🙂
Adjö Thailand, människorna här, och havet, snart bär det iväg hem, får se när vi träffas nästa gång 🙂


































Senaste kommentarer